Usch vilken natt! Båda killarna har vaknat om vartannat och lillkillen har varit vaken flera gånger och skrikit och skrikit och skrikit. Vet inte vad det var med honom. Han var så arg och skrek så han nästan tappade andan. Det spelade ingen roll vad vi gjorde. Jag tog upp honom och försökte trösta, men då blev han jättearg och skulle sparkas och slåss och ville bara ner ifrån famnen. Han kastade nappen när vi gav honom den och sin snuttetrasa ville han inte ha. Täcket sparkade han av sig oxå, ingenting var bra! Usch, man känner sig så maktlös när ingenting hjälper och han bara skriker. Det kändes inte som om vi fick riktigt kontakt med honom heller.
Hm, hoppas det var en engångsföreteelse så det inte fortsätter. Jag undrar jag om det kan ha ngt med att göra att han har börjat på dagis. Han kanske drömmer mer, känner sig otrygg eller så. Bara funderingar!
Ja, nu är det på allvar, imorgon smäller det till och helt plötsligt ska dem vara heldagar på dagis. Känns tufft att dem ska vara där så länge, speciellt L, han är så liten fortfarande.
Nej, nu ska jag sätta igång med kontorsarbetet som jag skulle ha fått undan igår, men som inte hanns med. Bäst att göra det medan killarna är på dagis.
Ha en fortsatt härlig tisdag!
Kramar
1 kommentar:
Hej,
det låter verkligen som om det är nattskräck... Det kommer att växa bort med tiden i så fall och lugna ned sig innan dess. Finns inget att göra förutom att väcka barnen lite grand innan det händer, men det hänger på om attackerna kommer regelbundet. Annars bara att sitta bredvid och härda ut. Bara finnas nära. Det är jättejobbigt och väldigt frustrerande eftersom barnet inte vill ha kontakt när det händer, men ändå ska man sitta bredvid... Jag trodde jag skulle bli tokig många gånger...
Vad kul att det går bra för L på förskolan! Skoj att läsa!
Glad Påsk!
/Irené
Skicka en kommentar