tisdag 2 mars 2010

.Motgångar i livet

Har precis läst ut boken "När livet stannar" som handlar om en tjej som förlorar sin man och två av hennes tre barn i tsunamin i Thailand. Hon förlorar även sin bästa kompis och hennes man och ett av barnen. En bok som jag verkligen kan rekommendera! Den var grymt bra och många tårar blev det. Vilken människa, vilket livsöde! Jag kan inte förstå hur man orkar gå vidare i livet efter en sådan händelse, hur gör man!?
När min minsta kille föddes var det väldigt jobbigt psykiskt och vi trodde ett tag att vi skulle förlora honom. Efter att han kom ut så tog dem honom och sprang och jag visste inte om han levde eller inte. Jag var helt slut och min älskade son tog dem och sprang ut med utan att tala om att han levde. Vad hade jag gjort om han inte hade klarat sig!? Hur hade jag orkat gå vidare!? Nu var det ingen fara trots allt, men ovissheten var hemsk och jag kommer alltid att minnas den dagen med tårar och sorg. En dag som ska vara så mycket lycka är för mig jobbigt att tänka på och får mig mest att må dåligt.
Jag har gått igenom många svårighter i livet, mer än kanske många andra i min ålder. Jag har varit med om saker man inte borde få vara med om i unga år, mycket som har hänt i familjen. Jag är ändå så tacksam att jag inte har förlorat ngn nära anhörig, även om det har varit nära ibland. Det har varit tufft under vissa år i mitt liv och vissa gånger ville jag inte fortsätta leva mitt liv, men tack och lov hade jag min tro att stå på och den höll mig uppe, samt att jag hade underbara vänner och min familj som fanns där i vått och i torrt och det betyder mycket!

Vissa människor förlorar nära och kära i olyckor eller sjukdomar alldeles för tidigt och man kan inte riktigt förstå varför det händer. Varför kan vissa människor få tio friska barn medan andra människor kanske inte kan få ngt barn eller om dem får barn så förlorar dem det i sjukdom eller kanske tom vid förlossningen. Livet är inte alltid lätt, men jag är så glad över det liv jag lever och även om det var många svåra år så är jag nu i efterhand glad över dem åren för det har gjort mig till den jag är idag och jag har blivit starkare och växt som människa. En sak är dock säkert och det är att jag hade aldrig klarat mig igenom allt utan min tro. Den har hjälpt mig många gånger både i sorg och i glädje och jag är så tacksam att jag har den att stå fast vid!

Tro är
frid mitt i en storm
beslutsamhet mitt i en motgång
och säkerhet mitt i ett bekymmer
för ingenting kan röra en själ
som är skyddad av TRO

Kramar

3 kommentarer:

Therese sa...

Tack goa du, vi njuter av varje sekund! <3
Och vilken hemsk upplevelse du måste ha haft då du inte visste hur det var med din nyfödde, skönt att du har tron! Kram

Anonym sa...

Blir alldeles tårögd när jag läser ditt inlägg. Många tänkvärda ord och reflektioner. Lider med dig för allt du behövt ta dig igenom och säger det igen att jag beundrar dig. Tack för i dag! Kramar

Therese sa...

Jo du, visst har man upplevt lite väl mkt med tanke på att vi faktiskt inte är sååå gamla. Tack o lov så har vi ju ändå stöd från släkt,vänner och såklart Gud. Vi har haft tur ändå!
Kram och tack för i fredags.Syns om några dagar
kram