I natt hade L en jobbig skriknatt igen. Han vaknade runt klockan 01:00 och höll sedan igång tills klockan var över 04:00 om inte mer. Jag blir tokig på honom, men samtidigt så lider jag med honom. Jag vet inte vad det är som är fel. Han skriker och skriker, men vill inte ha nappen, inget täcke, vill inte ha vatten. Står man kvar hos honom blir han lugn en stund och sedan skriker han igen. Tar man upp honom skriker han, allt är fel! Dessutom hade han jobbigt med astman i natt så jag fick gå ner och hämta medicin och ge. Det blev bättre då, men eftersom han skrek så mycket så började han hosta en hel del och då blev det jobbigt igen. Jag önskar han kunde prata och säga vad som är fel. Lilla gubben! Jag avskyr att se honom så ledsen. Det känns svårt när man är så maktlös och känner att man inte kan göra ngt, ingenting hjälper.
Ja, jag hoppas att kommande natt blir bättre och att det dröjer innan det blir så igen. Jag känner mig halvdöd idag när jag knappt har fått ngn sömn. Det känns att jag inte har sovit så mycket och jag är ju en person som kräver ganska mycket sömn. Heltst åtta timmar varje natt om inte mer.

Nej, att vara mamma och ha barn är inte alltid lätt men det förgyller verkligen ens liv. Jag skulle inte kunna tänka mig ngt annat liv än det jag nu lever!
Mina killar och min man betyder allt för mig och jag älskar dem sååååå mycket!

Kramar