måndag 7 december 2009

.Dagens tanke

Ett vackert hjärta
En ung man stod på stadens torg och förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela bygden. En stor publik hade samlats och alla beundrade hans hjärta för att det var så vackert. Det var inte en endaste rispa eller märke i det. Ja, de var alla överens om detta sannerligen var det vackraste hjärta de någonsin sett. Den unga mannen blev så stolt att han började förkunna ännu högre om sitt vackra hjärta.

Plötsligt närmade sig en gammal man och ställde sig längst fram i publiken och sa:

”Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt.” Publiken och den unga mannen tittade på den gamle mannens hjärta. Det slog med starka slag, men det var fullt av ärr och det fanns ställen där man såg att bitar hade tagits ur och ersatts med andra bitar som passade dåligt så att det hade blivit taggigt och kantigt där de satts in. Det fanns t o m ställen där det faktiskt fattades bitar och där det hade blivit djupa hål.

Publiken stirrade – hur kunde han säga att hans hjärta var vackrare tänkte de. Den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta, såg dess tillstånd och skrattade. ”Du måste skoja, jämföra ditt hjärta med mitt, mitt är perfekt och ditt är fullt av ärr och märken.” ”Ja, ” sade den gamle mannen, ”ditt hjärta har ett perfekt utseende, men jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mot ditt. Du förstår, varje ärr representerar en person som jag givit min kärlek – jag tar ut en bit av mitt hjärta och ger till dem, och ofta får jag en bit av deras hjärta tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta, men eftersom bitarna inte är exakta så finns det lite taggiga kanter på mitt hjärta, men dessa vårdar jag ömt för de påminner mig om den kärlek vi delade. Ibland har jag gett bort bitar av mitt hjärta, men inte fått någon bit tillbaka av den andra personen. Det är därför jag har en del tomma hål i mitt hjärta – att ge av sin kärlek är att ta en chans. Trots att dessa tomma hål smärtar och står öppna, så påminner de mig om den kärlek jag har för dessa människor och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller det tomma hålet i mitt hjärta som står och väntar på dem. Så nu kanske du kan se vad verklig skönhet är?

Den unga mannen stod med tårarna sakta rinnande nerför kinderna. Han gick fram till mannen, stoppade in handen i sitt perfekta unga hjärta och rev ut en bit. Han erbjöd biten till den gamle mannen med darrande händer. Den gamle mannen tog emot biten av hans hjärta, stoppade in den i sitt hjärta, och tog sen en bit ur sitt eget ärrade hjärta och stoppade in det i såret på unge mannens hjärta. Biten passade, men inte perfekt så det blev lite taggiga kanter. Den unge mannen tittade på sitt hjärta, som inte var perfekt längre men ändå vackrare än någonsin eftersom kärleken från den gamle mannen blandades med hans. De kramade om varandra och gick iväg sida vid sida.

Tycker att den här texten var så talande, den säger så mycket. Ibland är det så att man ger så mycket till vissa människor, men får aldrig ngt tillbaka och om det är så hela tiden, tillslut tar kraften och kärleken slut. När jag ger ngt till andra människor förväntar jag mig inte att få ngt tillbaka, men självklart så betyder det ngt om jag får ngt tillbaka. Ofta strävar man efter att se perfekt ut, att ha ett perfekt hem och perfekta barn, men vad betyder det om man inte har ett bra inre. Det viktigaste är väl ändå att våga chansa och ge av sig själv till andra människor och att vara mot andra så som du själv vill att andra ska vara mot dig.
Det är så mycket bättre än att sträva efter den perfekta kroppen eller det perfekta hemmet.
Kramar

Inga kommentarer: