Dem flesta som läser min blogg vet nog att min man har ett barn sedan tidigare som bor hos oss varannan helg och ibland på loven. Han var ca fyra år när vi träffades första gången. Har man aldrig varit bonusmamma eller pappa förut eller själv levt i en familj med bonusmamma eller pappa så vet man kanske inte hur svårt det kan vara med alla relationer och känslor. Jag har väldigt starka känslor för min bonusson och han kommer alltid att ha en speciellt plats i mitt liv och mitt hjärta, men anledningen till att jag inte skriver så mkt om honom är för det första för att han inte är hos oss så mkt och för det andra för att jag har valt att skriva om mina barn i första hand och oavsett vad andra tycker och tänker så är han inte mitt barn. Han har en mamma och han har en pappa och sedan finns jag och hans bonuspappa med i bilden som bonus, som extra föräldrar. Många har åsikter om både det ena och det andra och jag önskade att dem som har ngt att säga skulle våga göra det utan att vara anonym.
Jag och min man har pratat öppet om mina känslor för hans son och han vet hur jag känner. Det har varit tufft emellan åt och inte alltid funkat så bra med min och hans sons relation pga av oss båda. Det är synd tycker jag, men vi har hittat ett sätt som funkar bra och vi har trevligt när han är hos oss.
Jag har läst många forum och diskuterat med andra som sitter i samma sits som jag och det är inte enkelt att vara bonusmamma eller bonuspappa och känslorna går inte alltid att styra, så är det i alla relationer. Kärleken man känner för sina barn är ngt särskilt och den går inte att jämföra med annan kärlek.
Jag älskar alla i min familj, men på olika sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar