Hade fått mail av kompisen K idag som berättade att en gammal bekant till mig, en av hennes bästa vänner, har dött i cancer. Jag visste inte det. Jag visste att hon var sjuk, men inte att hon hade dött. Vilken saknad, jag tänker på dig K, förstår att det måste kännas jobbigt. Jag tänker på hennes barn, hon blev farmor för inte så länge sedan, jag ber för dem och tänker på dem.
K var en underbar människa, så mysig och trevlig. Jag lärde känna henne för många år sedan när jag pluggade i Norrköping och jag tyckte om henne från första stund. Hon blev nästan som en extramamma för mig ett tag. Det var en tuff tid i mitt liv, men hon fanns där och stöttade och lyssnade. Hon betydde så mkt för mig ett tag, men sedan tappade vi kontakten.
Ibland har jag svårt att förstå mig på livet och dess vändningar. Hon var inte så gammal och det gick så fort, men cancer är hemskt! Ibland går det bra, men ibland kan man inte förstå.
Vila i frid!
Do not stand at my grave and weep
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow
I am the diamond glint on snow.
I am the sunlight on ripened grain
I am the gentle autumn rain.
When you wake in the morning hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circling flight
I am the soft stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry
I am not there, I did not die
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar