.Längtan efter barn

Har en kompis som närsomhelst ska få sitt första barn. Dem har väntat i år och kämpat och längtat och nu ska dem snart få träffa sin bebis, deras lilla mirakel. Är så glad för deras skull, fatta vad spännande, vilken glädje! Jag kan nästan själv känna lite avundsjuka på just det, väntan och längtan. Den där vissheten innan det sätter igång och glädjen över att bli förälder. Jag är så lycklig över mina två små pojkar och jag vill inte ha fler barn, men samtidigt så kan jag känna mig lite ledsen över att jag aldrig ska få uppleva det igen. Ja, det är svårt, blandade känslor. Jag får istället glädjas med alla nya föräldrar och snosa och gosa med deras bebisar, samt vara glad över att mina pojkar växer och blir mer individer för varje dag. Oh vad jag älskar mina små pojkar, dem är underbara och jag vet inte hur jag skulle kunna klara mig utan dem.