Att vara på förlossningen innebär en massa känslor som blandas, glädje, sorg, lycka. Dessutom får det mig ibland att tänka på mina egna förlossningar och dem var ju allt annat än roliga. Häromdagen fick jag vara med på ett snitt och jag kände så väl igen mig i mamman och hur hon kände. Hon var ledsen och rädd och tyckte det kändes tråkigt att det slutade med snitt. Visst, huvudsaken är ju att barnet mår bra, men känslan när det inte går och man vet att det ska bli snitt, det går inte att beskriva.
På snittet fick jag vara med och hålla i sårhakarna och sedan fick jag vara den som tog emot barnet och gick ut med barnet. Det var stort!
En annan dag var det en kvinna som hade det jättekämpigt och jag såg paniken komma i hennes ögon, i den stunden tänkte jag på hur jag själv kände och såg mig själv i henne. Jag hade panik och ville bara ge upp andra gången, jag tänkte att jag klarar det aldrig. Det gjorde jag, jag klarade det och idag är han min lilla solstråle. Det är tufft att vara med dem gångerna, men det enda som gäller är att vara hård och få dem att lyssna på mig och det funkade.
Det är inte alltid lätt att möta alla födande kvinnor, men det ger så otroligt mycket och det är häftigt att jag får vara med och dela deras upplevelse, en av de största sakerna i deras liv.
/ Mrsfunky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar