onsdag 28 november 2012

.Inget är som väntans tider

Jag känner mig trött och sliten. Skulle vilja lägga mig i sängen och vara kvar där tills imorgon. Är orolig för mamma, undrar hur det har gått. Jag hoppas på det bästa,  men är rädd för vad dem kan ha hittat. Går bara och väntar på samtalet och ber att allt ska ha gått bra.

Inga kommentarer: