Idag på förmiddagen tog jag mig en promenad trots snö och rusk och med mig hade jag det bästa sällskapet, nämligen min stora kille som glatt sparkade på sin sparkcykel hela vägen. Det är sådana stunder som betyder ngt, små stunder av samvaro utan krav och måsten.
Lillkillen var hos en kompis och mannen jobbade i garaget så vi fick lite kvalitetstid bara vi två. När vi kom hem satte vi oss och spelade Mario Kart 8, vilket N verkligen uppskattade. I år ska jag försöka ta mig tid till att umgås mer med barnen och hitta på saker, det är sådant som dem kommer ihåg när dem blir äldre och ser tillbaka på livet.
Oh vad jag älskar min lilla familj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar