.Inte bara en diagnos

Jag har med vilje valt att inte skriva så mycket om min mans son. Han bor hos oss väldigt lite och dessutom så har vår relation varit allt annat än bra eller är. Den börjar bli bättre, men kommer nog tyvärr aldrig bli helt bra. Det är svårt med relationer och jag kan mycket väl förstå varför man inte ska skilja sig, det blir så mycket svårare då.

 

Det har alltid varit lite jobbigt med hans son och det har varit mycket problem genom åren både hemma och i skolan. I slutet av våren diagnostiserades han med ADHD och nu har han även diagnostiserats med Asperger. Det är svårt att hantera honom och det är inte lätt alla gånger, men vi kan se en enorm skillnad sedan han började medicineras och jag tror och hoppas att han nu kommer att kunna få ännu mer hjälp så att han när han blir äldre kommer att kunna klara sig i samhället precis lika bra som alla andra.

Mina killar avgudar sin storebror och ser verkligen upp till honom och det känns bra att se hur kul dem kan ha emellanåt trots åldersskillnaden och dem problem som finns.

 

Idag finns det många barn och ungdomar med särskilda behov och det känns bra att veta att i alla fall mannens son får den hjälp och det stöd som han behöver både ifrån skolan och ifrån BUP. Tänk att det kan vara en sådan skillnad beroende på vilket landsting man bor i eller i vilken skola man går på, det ska inte behöva vara så. Nej, jag är oerhört glad över att den skolan han går på ger honom dem resurser som han behöver för att klara av sin vardag.

 

/ Mrsfunky