.Att vara vänner

Jag har haft många vänner genom livet. En del vänner hade jag när jag var liten och gick på förskola och skola, en del vänner lärde jag känna när jag blev lite äldre och gick på högstadiet och gymnasiet. Fick även lära känna några underbara personer när jag började vara med i Pingstkyrkan i Katrineholm. Flera av dem har jag fortfarande kontakt med och räknar som dem närmaste vännerna.

En del vänner lärde jag känna genom min man, och en del vänner lärde jag känna genom föräldragruppen när vi fick vårt första barn. Har även lärt känna en del vänner genom jobb och utbildningar som jag gått efter att jag blev vuxen.

Ja vänner får man i olika skeeden i livet och en del har man kvar hela livet, andra finns med bara för ett tag och vissa vill man kanske ha kvar men saker händer som gör att det inte fungerar längre. Man ställer sig frågan varför, vad har jag gjort för fel, men får inget svar!

 

Fick ett telefonsamtal häromdagen av en god vän. Vi pratade länge med varandra. Hon berättade att det inte känns bra längre när vi ses, att det känns krystat och konstigt. Hon tycker att vi har förändrats att vi är mer ytliga att vi är i en annan nivå än dem som dem inte når upp till. Hon anser att vi är i olika skeeden i livet, men där håller jag inte med. Vi har båda småbarn och jobbar mycket och det är tufft under den tiden. Jag har tänkt mycket på det sedan dess och ställt mig frågan varför, vad är det som har hänt, vad har vi gjort för fel? Vi har känt varandra i flera år och umgåtts både jag och hon själva, men även som familjer. Vi har haft mycket skoj tillsammans och det har känts bra. På senare år har vi inte setts lika mycket, kanske några gånger per år, men ibland är livet så. Man får småbarn, har jobb och annat som tar tid ifrån kompisar och vänner, men viljan finns ändå där. Dessutom kan det vara så med goda vänner att du behöver inte träffas varje vecka för att det ska kännas bra utan det kan få gå flera veckor kanske månader och det känns ändå bra när ni ses.  

Att vara vänner betyder inte att man är lika och att man tycker lika i allt, men det är det som är tjusningen med att vara vänner, man har rätt att vara olika. Man har olika förutsättningar i livet, man prioriterar olika, har olika bakgrunder, kanske olika värderingar, men i det stora hela är man inte så olik varandra ändå och det viktigaste av allt är att man ändå trivs ihop.

Jag trodde att vi hade det med dem här vännerna, men tydligen inte. Känner mig ledsen och besviken. Jag sörjer en vän som jag har förlorat, men jag hoppas att vi kan fortsätta ses ändå, även om det inte blir så ofta. Jag ber att det ska lösa sig och att om det är meningen att vi ska fortsätta vara vänner att vi kan gå vidare utan att se tillbaka på det som varit.

 

 

/ Mrsfunky