.Att bli bortbytt

Häromnatten var det en kvinna som kom in till förlossningen. Jag fick äran att ta hand om henne och hennes man och allt kändes bra. Efter en stund säger kvinnan att hon inte vill ha mig som barnmorska, hon tyckte att jag kändes väldigt osäker och det pga att jag inte lyckades sätta en infart på henne. Hennes kärl sprack hela tiden, lite surt, men det är sådant som händer. Det kändes tufft att få höra att man inte var önskad, att hon hellre ville ha en annan barnmorska. Jag har nog aldrig känt mig så liten på jobbet ngn gång. Fick ändå vara med att assistera vid förlossningen och kvinnan i fråga bad om ursäkt för vad hon sa, men det var redan försent. jag kommer att bära med mig det ett tag till och fråga mig själv vad jag kan göra annorlunda. Jag känner mig inte alls osäker, visst jag är inte världens mest erfarna barnmorska, men jag känner mig ganska så trygg i min yrkesroll ändå. Jag kommer nog aldrig att känna mig fullärd för det blir man aldrig i mitt yrke, men jag kommer att känna mig mer och mer trygg och det känns rätt så bra.

 

Jag har mycket kvar att lära men jag är på gång och jag har snart jobbat ett år som barnmorska, ett år fullt av ständigt nya utmaningar. Det är tufft och vissa dagar undrar jag vad jag har gett mig in på, men jag älskar det.

 

/ Mrsfunky