.Så lika, men ändå så olika

Mina killar är så lika varandra på många sätt, men ändå så olika. N tex var det aldrig några problem med vad gällde klåfingerhet. Han rörde nästan aldrig något och gjorde han det så räckte det med att säga till honom så slutade han. Man behövde liksom inte passa honom jämt. L trodde vi skulle bli likadan, han har varit så lugn hela tiden...ända tills nu! Han är hopplös! Han är på allt, man kan inte släppa honom en lång stund förrän han har gjort ngt bus. Jag blir tokig på honom vissa dagar. Lämnar man honom en stund i köket så är ugnen på på högsta gradantalet, flera plattor står på max, diskmaskinen kan vara påslagen etc,etc....Han är så mkt värre än vad N var, men samtidigt är det ju charmen med barn, ingen är den andra lik! =)

Alla har vi våra små personligheter och våra sätt och det är därför vi är så unika!
Mina killar är olika, men ändå lika och jag älskar dem lika mycket trots deras olikheter.

Hur är dina barn, är dem lika varandra eller väldigt olika?