I lördags var vi bjudna på dop till ett par kompisars son. Vi hade även blivit tillfrågade att bli hans faddrar/gudföräldrar och det ville vi gärna vara. Vilken ära! Vi blev riktigt glada över att bli tillfrågade och jag kommer alltid att känna ett speciellt band till den lilla killen.
Det var en trevlig eftermiddag, fin högtid, god mat, underbara tårtor, trevligt sällskap. Ja det var en fin dag!
Jag funderade länge på om jag skulle säga ngt under dophögtiden och tillslut så skrev jag ihop en dikt som jag läste. Jag hade inte långt kvar till tårarna, blev riktigt rörd när jag läste den. Jag hittade flera fina dikter på internet som jag sedan tog det bästa ifrån och skrev ihop en egen dikt:
Mitt gudbarn
Att få ett litet gudbarn är en gåva och en ära
Att vi är så betrodda att stå ditt liv så nära
Vi länkas till varandra med ett gudomligt band
Så själsligt är vi nära fast vi bara ses ibland
Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring
Små fötter och fingrar, din hud och din doft
Så underbart skapat allting
Ett gudbarns liv man följer av omtänksamma skäl
För vi har fått till uppgift att se till barnets väl
Och även i det tysta finns detta alltid kvar
Att vi känner ngt särskilt för det gudbarn som vi har
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg
När skuggorna hotar ditt solsken så är vi din tryggade borg.
Vad det än gäller, när det än är
så finns vi här för dig!
Ja, det var inte enkelt att läsa det, men jag gjorde det och jag tror att det var fler än jag som hade tårar i sina ögon. Det var en stor dag för lille A och hans föräldrar och jag är glad att jag fick vara med och dela den med dem.
1 kommentar:
Åh vad fint! Jag hade nog aldrig klarat att läsa den utan att börja störtgrina. bra gjort!!
Skicka en kommentar