Just nu vet jag inte vad det är med mig, men jag känner mig nästan tom inombords. Jag har en underbar man som jag älskar mer än ngt annat och vi har blivit välsignade med två små söta och helt fantastiska grabbar, men ändå så känns det inte helt bra. Jag tror att jag helt enkelt har för höga krav på mig själv och allt och att jag har för mkt saker för mig. Jag måste lära mig att släppa på kraven lite och strunta i alla måsten ibland, men det är ju såååå svårt. Dessutom så är mitt andliga liv inte så mkt att räkna med för tillfället och det gör ju inte saken bättre. Jag borde ta mig mer tid till att söka Gud och vara inför Honom. Jag vet ju att det hjälper!
Ja ibland är det inte lätt att vara människa, men jag är så tacksam att jag är den jag är och att jag lever det liv som jag lever. Jag skulle inte vilja byta det med ngt annat.
Min älskling du är allt för mig! N och L, jag bar er i nio månader inom mig, nu bär jag er runt min hals, men oxå i mitt hjärta. Jag älskar er! Nej, ska nog sätta mig bredvid min man nu och titta på när han kör loss med sin nya leksak. Han är som ett litet barn, men det är oxå en av orsakerna till att jag älskar honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar