Har varit ute och sprungit en mil nu på förmiddagen. Det går ganska så bra, men jag skulle vilja springa lite fortare, men samtidigt är jag nöjd att jag orkar en mil utan att känna mig helt död. Det är så lätt att jämföra sig med andra och tänka att jag skulle minsann också vilja klara av milen på 45 minuter eller träna 5 gånger i veckan etc...Min fråga är då varför jag tränar, tränar jag för min skull eller för alla andras?
Anledningen till att jag tränar och vill ut och röra på mig är ju för att jag mår bra av det och för att jag vill kunna unna mig lite god mat eller godis eller annat utan att få dåligt samvete.
Jag älskar god mat, fika och glass på sommaren och jag vill kunna äta det och må bra utan att för den sakens skull känna att jag går upp i vikt av det. Hellre ta en extra glass och en kväll i veckan eller två ta en liten joggingtur.
Jag vill leva livet utan att jämt gå med dåligt samvete eller att jämföra mig med andra. Jag tränar enbart för min skull, för min hälsa, för att jag ska må bra, inte för att visa mig duktig eller jämföra mig med andra.
/ Mrsfunky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar