Dem senaste nätterna som jag har jobbat har det varit fullt ös på förlossningen. Man har knappt hunnit sätta sig ner en stund utan fått slänga i sig lite fika för att sedan fortsätta jobba. Ovissheten, oron när man inte vet hur allt kommer att gå. Full avdelning, rummen räcker inte till, fötterna springer allt vad dem orkar, hinner inte, orkar inte, man hinner knappt tänka.
Fosterljud som går ner, akut kejsarsnitt, oroliga föräldrar, moderkakor som inte vill lossna och måste tas bort på operation, bristningar som ska sys på operation, ytterligare ett snitt, fler oroliga föräldrar, känslor av alla dess slag, glädje, tårar, smärta.
Det är fullt upp om nätterna och vissa dagar känner jag mig helt slut när jag kommer hem, orkar knappt ta mig till sängen. Det är ett roligt jobb jag har, men ibland känns det som om det är för mycket ansvar, för mycket att göra. Jag älskar det, men vet inte om jag vill jobba på förlossningen heltid.
Kommer att börja rotera med en annan avdelning, få ta hand om föräldrarna efteråt, lite lugnare, inte lika mycket ansvar, men lika roligt!
Samtidigt som det känns tufft så är det värt allt slit. Känslan när man får vara med och se barn födas och se föräldrarnas glada miner, deras tårar när dem ser sitt barn för första gången. Det är oslagbart, det finns inget bättre. Då inser jag vilket fantastiskt jobb jag har.
/ Mrsfunky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar