.Var finns rättvisan

Ibland undrar jag om det finns ngn rättvisa i världen. Jag fick mess av en kär vän idag som inte har haft det så lätt alla gånger. Dem har haft det kämpigt på olika sätt, men det har oftast löst sig. Nu berättade hon att hennes morfar som var dålig för ett tag sedan, men sedan blev piggare igen plötsligt hade gått bort. Sedan hade hennes kära svärmor fått en stor hjärnblödning och dem visste väl inte ännu hur det skulle gå, om hon kommer att överleva eller inte. Överlever hon så kommer hon att få men efter det. Usch, jag ringde upp henne för att prata, men jag vet inte vad man ska säga. Jag lider så med henne, önskar jag kunde göra ngt. Bara finnas till hands och ja, jag vet inte vad jag ska säga eller göra, mer än att jag tänker på dem och att jag kommer att be för dem.
Var finns rättvisan, hur kommer det sig att vissa människor drabbas så hårt av olika saker medan andra verkar gå igenom livet utan större problem. Ibland brukar jag tänka på hur tacksam jag är. Visst, vi har haft våra svåra stunder i familjen, med mkt sjukdom och annat jobbigt, men ändå har vi klarat oss ifrån dödsfall och olyckor. Tänk om ngn i min närhet plötsligt skulle vara med om en olycka och dö eller bli svårt sjuk och inte klara sig. Hur går man vidare, hur orkar man fortsätta.
Käre Gud, jag är så tacksam över att jag får tillhöra dig och att du leder mig genom livet! Tack för dem prövningar jag får genomgå!
Tack att Du ger mig styrka för varje dag!

Mina båda älsklingar ligger och sover och jag borde göra detsamma, men ibland kan det vara skönt att bara få tid för sig själv, sitta en stund vid datorn eller bara slappa. Jag skulle vilja krypa ner i badkaret och ta mig ett varmt och härligt bubbelbad, men det får vänta tills ikväll el imorgon.
På tal om ngt helt annat så blir jag galen på min treåring härhemma. Han är inne i en väldigt trotsig period nu och testar mig hur många gånger som helst. Usch, jag får ibland dåligt samvete över att jag blir så arg på honom, men jag orkar inte alltid med allt trots. Lilla vännen, han är trotsig och han testar gränser, men nästa sekund kommer han och kramas och vill vara nära och då smälter jag. Ja, tänk att man kan älska sina barn så mkt. Dem är underbara!
Nej, nu ska jag nog ändå passa på att lägga mig en stund medan båda sover.
Ha en fortsatt trevlig lördag!

Kramar